Ett argument som används i debatten från kritikers sida är att det inte skapas en mångfald tack vare friskolereformen. Samma kritiker vill nu begränsa den mångfald som finns. Av rent populistiska skäl. För verktygen för att komma åt de som inte sköter sig finns redan idag.

·
Av Ulla Hamilton, 04 Jun 2019

Igår presenterade regeringen ett tilläggsuppdrag till utredningen om konfessionella inslag i skolväsendet. Utbildningsministern skriver i pressmeddelandet ”Inte ett enda barn ska tvingas delta i konfessionella inslag eller nekas undervisning om exempelvis evolutionsläran eller sex- och samlevnad. Det är en fråga om att försvara själva grunden för skolan – att fokus ska vara på kunskap och bildning.” Det är lätt att instämma i för om en skola gör detta så strider det mot regelverket. Det är inte tillåtet att ha konfessionella inslag i undervisningen. Däremot är det tillåtet med frivilliga inslag i anslutning till skoldagen. Ministern ger intryck av att elever tvingas att delta i tex morgonbön eller liknande, trots att hon borde veta att det strider mot regelverket. Skolinspektionen har i uppdrag att vidta åtgärder mot de som bryter mot detta och de har också gjort det i de fall där detta uppdagats. Ytterst kan de stänga skolan. Detta är ett bra regelverk. De som har fått tillstånd att driva skola ska följa regelverket.

Det är däremot ytterst anmärkningsvärt att regeringen nu går vidare, dessutom ivrigt påhejat av ett parti som heter Liberalerna, för att stoppa skolor som uppfyller att krav på tillstånd men valt att tydliggöra sin profil som konfessionell. Det kallar jag ren populism och de spelar på det faktum att många inte känner till hur regelverket fungerar.

Det finns många skolor som kallar sig konfessionella, kristna, katolska, muslimska, som gör ett fantastiskt arbete och som är populära. De har elever med olika bakgrund, muslimer, kristna, agnostiker. En mångfald som politiker i andra sammanhang värnar om.  Att inte dessa skolor ska få växa bara för att de valt att berätta sin profil är ju helt orimligt. Var fjärde elev som lämnar kommunal grundskola gör det utan behörighet till gymnasiet. Det borde skoldebatten handla om.

Vår styrelseledamot Bo Nyberg har idag en debattartikel i Dagens Samhälle som ger ett vidare perspektiv på hela denna frågeställning, jag citerar;

Andra länder har i stället insett behovet att uppmuntra förekomsten av ideologiska alternativ. I Tyskland är religiösa skolor skyldiga att låta sin profil genomsyra hela skolverksamheten. Där har lagstiftaren insett att det är i hela samhällets intresse att det finns en idémässig mångfald. En läxa, som Tyskland lärt av sin historia. 

Jämfört med andra länder i Europa har Sverige en extremt låg andel konfessionella skolor. Färre än 1 procent av svenska grundskoleelever går i konfessionella skolor. Det kan jämföras med Belgien (56,8 procent), Nederländerna (76,3 procent), Frankrike (20 procent) och Storbritannien (37,2 procent).

Ropen på förbud mot religiösa skolor är ett aktuellt uttryck för den svenska svårigheten att hantera mångfald. Att i stället säkerställa rätten till dessa skolor innebär en vaccination mot en osund och farlig likriktning.”

Ivar Arpi skriver också belysande om förslaget i SvD, och gårdagens SvD ledarpodd handlar också om detta ämne.

Jag har tidigare lyft exempel på hur argumenten mot friskolor går runt. Här är ytterligare ett exempel. Ett argument som används i debatten från kritikers sida är att det inte skapas en mångfald tack vare friskolereformen. Samma kritiker vill nu begränsa den mångfald som finns. Av rent populistiska skäl. För verktygen för att komma åt de som inte sköter sig finns redan idag. Införandet av ägar- och ledningsprövningen som gäller från årsskiftet är bara ett exempel på detta. Och medan jakten på friskolor pågår så kommer de dåliga skolor som finns bland de skolor där 85 procent av grundskoleeleverna går, undan. Det är ett märkligt debattklimat i Sverige. Och går Sverige vidare på detta spår så utmärker vi oss verkligen internationellt – som Bo Nyberg påpekar i sin artikel.

Och vad är förresten konfessionella inslag? Hur betraktar de som nu talar om att förbjuda konfessionellt inslag i undervisningen tex värdegrunden i läroplanen? Många utanför Sveriges gränser – och även en hel del i vårt land – betraktar den som baserad på konfession.

/