Det är en annan verklighet än den brutna sexpartiöverenskommelsen som gäller nu, oavsett vilken verklighetsbild som utbildningsministern vill förmedla.

Alliansregeringen tillsatte den 14 juli 2011 en parlamentarisk kommitté som kom att kallas för friskolekommittén. De skriver bl a följande om sitt uppdrag:

”En utgångspunkt för vårt arbete har varit att principerna för regelverket för fristående skolor behålls oförändrade. I detta ligger bland annat att skolans uppdrag är detsamma oavsett huvudmannaskap och att samma höga krav på kvalitet ska omfatta alla skolor. Härtill kommer att varje skola ska ha möjlighet att verka på goda och lika villkor. Principen om lika villkor innebär också lika ekonomiska villkor. I direktiven tar regeringen ställning för att det är en förutsättning för friskolereformens framgång att det finns en möjlighet att driva skolverksamhet med vinst samt att utbildningsföretag får ge utdelning till sina ägare när rörelsen genererar ett ekonomiskt överskott. Frågan om vinstdrivna företag alls ska få bedriva skolverksamhet har därmed inte omfattats av utredningsuppdraget.”

Friskolekommitténs förslag innebar en överenskommelse mellan sex partier, som presenterades i maj 2013. Ambitionen var att denna överenskommelse skulle skapa stabila förutsättningar och långsiktigt förutsägbara villkor för att bedriva friskoleverksamhet. Det handlade om lika villkor för beräkning av skolpengen, tillsyn, vikten av information så att skolvalet kan ske på grundval av bra information. Detta ambition om stabilitet varade ett drygt år, till den dagen efter valet 2014 då Stefan Löfven läste upp regeringsförklaringen.

”Ordning och reda ska gälla i välfärden. Barn, sjuka eller gamla ska aldrig bli bedömda utifrån sin lönsamhet. Kortsiktiga vinstintressen hör inte hemma i välfärden. Vinstjakten ska stoppas. Nationella kvalitetslagar för ordning och reda i välfärden införs i syfte att förbättra kvaliteten och avsevärt begränsa vinsterna, samtidigt som mångfald och valfrihet garanteras. Privata alternativ i välfärden ska inte kunna göra vinst genom lägre bemanning. En lagstiftning mot försäljningar till underpris tas fram. Den tvingande lagen om vårdval i primärvården avskaffas. Lagen om ekonomiska föreningar moderniseras så att kooperativa verksamheter har bättre förutsättningar att utgöra ett alternativ i välfärden. Lagstiftningen ändras så att möjligheterna att sälja eller privatisera universitets- eller regionsjukhus förhindras. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten ska gälla alla aktörer som verkar inom den skattefinansierade välfärden. Företag i välfärdssektorn ska öppet redovisa sin ekonomi på enhetsnivå. Överenskommelsen i friskolekommittén ligger fast. Men syftet med skolverksamhet ska vara utbildning, inte att dela ut vinst till ägarna. Kommunerna ges ett avgörande inflytande över nya skoletableringar som hindrar arbetet för att motverka segregation. Skolan ska inte vara en marknad, utan ett demokratiskt fundament.”

”Överenskommelsen i friskolekommittén ligger fast” är ett intressant konstaterande efter det att man själv brutit mot den några meningar tidigare. Mycket riktigt konstaterade allianspartierna också att detta var ett brott mot friskoleöverenskommelsen. Ett brott som sedan bekräftades i och med att Reepalu fick utredningsuppdraget som innebar att möjligheterna att gå med vinst och kunna ge utdelning i praktiken skulle stoppas. Sexpartiöverenskommelsen finns alltså inte längre. Eller…..?

Så sent som i fredags hänvisade Anna Ekström (s) till densamma i en riksdagsdebatt, som om den fortfarande gällde. Det är hög tid att de partier som tidigare hävdat att överenskommelsen är bruten tydligt markerar att det inte är acceptabelt att (s) ständigt hänvisar till den överenskommelse som (s) själva dödat. Den finns inte, de kompromisser som gällde då gäller inte längre.

Det innebär också att det finns ett bredare utrymme för att utforma lösningar som  säkerställer att friskolor får långsiktigt hållbara spelregler för att kunna verka och utveckla sin verksamhet. För det behövs verkligen i ett läge där vi ser framför oss en kraftig ökning av antalet barn och elever i förskole- och skolåldern. Då borde det finnas goda incitament för att se till att friskolorna vill växa och bidra till att barn- och unga får en bra grund att stå på inför vuxenlivet, oavsett vilken bakgrund man har. Det är en annan verklighet än den brutna sexpartiöverenskommelsen som gäller nu, oavsett vilken verklighetsbild som utbildningsministern vill förmedla.

/