Är då brist på likvärdighet i svensk grundskola ett stort problem? Enligt de mått vi använt kan man knappast hävda det. Skillnaden mellan skolor i egenskaper eller ”kvalitet” bidrar något till ojämlikhet mellan elever, men inget eller nästan inget till ojämlikhet mellan grupper definierade efter familjebakgrund.

· · ·
Av Ulla Hamilton, 10 Apr 2019

Varning för långt – men ytterst relevant – blogginlägg.

För ca 2 månader sedan arrangerade ESO ett mycket intressant seminarium om en antologi rubricerad Lika för alla? En ESO-antologi om skolans likvärdighet. Jag har bloggat om Robert Erikson bidrag i denna och nu vill jag återge slutsatserna från ett annat bidrag i antologin. Det är från Jan O. Jonsson och Georg Treuter. De skriver om sin analys under rubriken ”Likvärdighet och skolkvalitet: socioekonomiskt ursprung och invandrarbakgrund”.

ESO-rapporten är mycket intressant och ger andra perspektiv på svensk skola än den gängse bild som framställs från politiskt håll om ökad skolsegregation och ökad betydelse av elevernas skolbakgrund. Kan detta vara orsaken till att det knappast skrivits alls om rapporten? Den bild som ges stämmer ju inte med den som politiken försöker slå fast – att skolans problem har sin grund i skolvalet och friskolereformen. Ska svensk skola bli bättre på det kompensatoriska uppdraget så måste man utgå från de verkliga problemen.

Jonsson och Treuter har identifierat tre olika mått på likvärdighet i grundskolan (s.73)  som bygger på skolkvalitet och dess variation mellan socioekonomiska grupper och invandrarstatus. De skriver (fetningen är mina):

”Det första måttet på likvärdighet gällde sambandet mellan familjebakgrund och skolkvalitet. Där fann vi vissa kompensatoriska effekter – framför allt lärartäthet – men också faktorer som försämrar förutsättningarna för barn från missgynnad bakgrund: främst bland dessa är förekomsten av olika ordnings- och uppförandeproblem i skolan. För barn till invandrare kompenseras dessa problem delvis genom att ”skolklimatet” – t.ex. engagemanget bland föräldrar och lärare – i övrigt är gott.

Vårt andra mått på likvärdighet gällde hur stor andel av individuella skillnader i utbildningsutfall (i termer av varians) som kan förklaras av skolkarakteristika i allmänhet och skolkvalitet i synnerhet, när man tar hänsyn till skolors elevsammansättning. Dessa andelar varierar mellan 2-6 procent beroende på vilka modeller som används. Slutsatsen är att skolorna spelar viss roll för skolprestationer liksom för studieval, och att det finns ett utrymme att utjämna skillnader mellan elever – men det är inget stort utrymme.

Vårt tredje mått på likvärdighet tog sin utgångspunkt i sambandet mellan familjebakgrund och utbildningsutfall, det som man normalt tänker sig som ojämlikhet i utbildning. Det visar sig i våra analyser att dessa samband – som är ganska betydande när det gäller den socioekonomiska dimensionen, men inte med avseende på invandrarstatus – knappast alls påverkas av skolkvaliteten. Delvis kan detta bero på att effekten av skolkvalitet går åt olika håll för olika aspekter av skolkvalitet, att den både underbygger och kompenserar ojämlik het. Men när vi analyserar sambandet mellan alla våra indikatorer på skolkvalitet och våra tre utbildningsutfall visar det sig också att dessa samband (kontrollerat för studieförutsättningar) är svaga, även om vissa är statistiskt signifikanta. Tidigare forskning är delad när det gäller betydelsen av skolors egenskaper och omgivningseffekter generellt, men våra resultat är i linje med flera andra när det gäller frånvaron av starka effekter (t.ex. Hattie 2002; Böhlmark och Holmlund 2011; Angrist 2014).

Det är viktigt att inte dra den närliggande men förhastade slutsatsen att skolkvalitet inte spelar någon roll för lärande och studieval – det gör den förstås, fast effekten är olika stark för olika indikatorer. Snarare kan man förmoda att skolkvaliteten varierar för lite eller för osystematiskt mellan skolor i Sverige för att ha så stor betydelse. Det är sannolikt så, fast det är en svår fråga att studera, att kvaliteten på lärarna inte varierar särskilt mycket – att det t.ex. finns bra lärare även i socioekonomiskt utsatta skolor. Skolresurser är också ganska jämnt fördelade och det finns kompenserande inslag i form av lärartäthet. Svaga effekter kan på detta sätt vara en konsekvens av ett ”självreglerande” system: Om någon aspekt av skolkvalitet når en nivå där lärandet blir lidande på ett observerbart sätt kan det hända att skolhuvudmän, politiker, eller skolledare vidtar åtgärder som så att säga återställer skolkvaliteten. Frånvaron av påtagliga skoleffekter kan därför vara ett resultat av en tidigare förd liksom av nuvarande utbildningspolitik. En sådan politik kan förstås förändras: om t.ex. resurser och lärarkvalitet blir mer ojämnt fördelade mellan skolor, eller om segregeringen ökar, kan både skillnader mellan skolor och betydelsen av skolkvalitet öka.

Det är en viktig iakttagelse att de grupper vi fokuserat på – barn i socioekonomiskt förfördelade familjer och barn till invandrare – har något olika profil när det gäller skolkvalitet. Framför allt bidrar den senare gruppen (såväl föräldrar som barn) genom sina höga utbildningsaspirationer och engagemang till ett mer fördelaktigt skolklimat (vilket i viss mån spiller över till socioekonomiskt utsatta elever från majoritetsbefolkningen). Samtidigt går de oftare i stökiga skolor. Detta kan möjligen reflektera ett polariserat mönster bland barn till invandrare i deras skolkarriärer – många går över till högre utbildning och har höga aspirationer (Jonsson och Rudolphi 2011), men en hög andel faller också ur skolan på ett tidigt stadium, ofta utan gymnasiebehörighet (Jonsson m.fl. 2014; Grönqvist och Niknami 2017). Denna heterogenitet bland barn med invandrarbakgrund – där också könsaspekten bör beaktas – döljs av våra analyser av genomsnitt, men skulle vara värd en fördjupad studie.

Är då brist på likvärdighet i svensk grundskola ett stort problem? Enligt de mått vi använt kan man knappast hävda det. Skillnaden mellan skolor i egenskaper eller ”kvalitet” bidrar något till ojämlikhet mellan elever, men inget eller nästan inget till ojämlikhet mellan grupper definierade efter familjebakgrund. Detta är ett tillfredsställande resultat för dem som mer pessimistiskt har sett skolan som ojämlikhetsskapande, men kanske inte för dem som haft förhoppningar om skolans utjämnande funktion. Det finns sannolikt en potential i skolreformer som syftar till att ge extra stöd till barn från mindre studievana och mindre resursstarka hem – något som skulle förändra grundskolan från likvärdig till kompenserande.

Men den största potentialen ligger fortfarande i att utjämna skillnaderna mellan familjer.”

Det skulle vara intressant att höra vad de som skrivit Skolverkets rapport om familjebakgrundens ökade betydelse har att säga om dessa resultat. Vi kanske borde ordna ett seminarium..

/