Den vanligaste tolkningen av likvärdighet utgår från sambandet mellan social bakgrund och skolresultaten. En tolkning som leder fel eftersom den betonar utfallet av arbetet i skolan snarare än lärares och andras insats.

· · ·
Av Ulla Hamilton, 22 Feb 2019

För en vecka sedan arrangerade Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) ett seminarium om skolans likvärdighet. På seminariet presenterades en rapport som är en antologi, där arbetet har letts av Robert Erikson, professor emeritus i sociologi vid Stockholms universitet och Lena Unemo, kanslichef ESO. Jag var på det ”utsålda”seminariet. I detta inlägg tänkte jag hålla mig till det som Robert Erikson talade om och har skrivit i antologin. Jag tycker att det är mycket intressant mot bakgrund av den omfattande diskussion som finns om en likvärdig skola och det kraftigt ökade fokus som vi ser från politiskt håll på elevens bakgrund.

”Hur ska likvärdigheten i skolan bäst bedömas?” är rubriken på Robert Eriksons bidrag.  Han menar att den vanligaste tolkningen av likvärdighet utgår från sambandet mellan social bakgrund och skolresultaten. En tolkning som han intressant nog menar leder fel eftersom den betonar utfallet av arbetet i skolan snarare än lärares och andras insats. Han påpekar att Skolverket använder denna tolkning i sin ansats att bedöma likvärdigheten (de har ju också fått ska likvärdighetspengar som i sin förlängning uppgår till drygt 6 Mdr kronor att fördelas till skolhuvudmännen utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund). Likvärdighet är ett försåtligt begrepp som kan tolkas på många olika sätt.

Skolverket har tre aspekter på likvärdighetsbegreppet som han resonerar kring. När det gäller sambandet mellan föräldrabakgrund och skolresultatet, som är en av Skolverkets indikator, så konstaterar han att det är ett dåligt mått på likvärdigheten i skolan. Skillnaden mellan skolor beror enligt honom till stor del på att elever med skilda förutsättningar för studier går i olika skolor. De pågående samhällsförändringarna måste beaktas i analysen. Den har inneburit att en allt större andel av föräldrarna har en hög utbildningsnivå. Samtidigt har den stora invandringen, flyktingsituationen påverkat. Det innebär att gruppen med låg utbildningsnivå blir allt mer avvikande. Det innebär i sin tur att utbildningssambandet förstärks. Det visar ju på ett annat orsakssamband än att det handlar om minskad likvärdighet i skolan.

Familjebakgrunden spelar roll, men frågan är om skolan kan eliminera dessa skillnader. Robert Erikson menar att ”Att helt utjämna de skillnader som härrör från situationen i uppväxtfamiljen torde kräva drakoniska – och orealistiska – metoder.” Ett intressant konstaterande mot bakgrund av den politiska debatt som förs om ”allsidig social sammansättning av elever” och fördelning av medel baserat på socioekonomiska bakgrundsfaktorer.  Han skriver vidare, ”Det som bör betonas och i första hand eftersträvas är en god utbildning för alla. Likvärdighet, i betydelsen en god utbildningskvalitet i alla skolor, kan förväntas innebära fördelar för alla barn, men kanske särskilt för dem som har en mindre gynnsam föräldrabakgrund. Dessutom borde hög utbildningskvalitet innebära att de som behöver särskilt stöd också får det, vilket i bästa fall medför att betydligt färre ungdomar än nu lämnar grundskolan med ofullständiga betyg.”

Hur vill han då åstadkomma denna likvärdighet?

  • genom att bedöma undervisningens kvalitet och situationen i skolan direkt, snarare än elevresultat. (är det ordning och reda i skolan, duktiga lärare, trivsam arbetsmiljö, rena toaletter mm)
  • genom att mäta elevresultat i form av kunskapsökning (valu added) under läsåret snarare än betygsgenomsnitt
  • genom att utreda lottning som princip för placering av elever vid översökta skolor

Punkten om lottning har han inte något mer omfattande resonemang kring.

Från förbundets sida har vi under flera år framfört vikten av att just mäta progression och det är glädjande att vi nu får stöd i denna tanke som ett viktigt mått på skolans kvalitet. Vi välkomnar givetvis också det stora fokus som läggs på vad som händer i skolan, oavsett elevernas bakgrund. Som jag har skrivit många gånger tidigare, den viktigaste åtgärden för att minska segregation och risken för segregation, är att alla får en bra grund  för vuxenlivet i form att en bra skola. Förhoppningsvis kan vi får en skoldebatt som handlar om just detta och hur vi ska åstadkomma det. Fokus måste ligga på vart eleverna ska – inte var de kommer ifrån. En intressant fråga är om utformningen av Skolverkets sk Likvärdighetsbidrag kommer att påverkas av denna rapport.

Se hela seminariet här.