Hur ser lärarfacken på sin roll i denna viktiga fråga?

· · ·
Av Ulla Hamilton, 10 Mar 2018

Jag tycker att det är tråkigt att gymnasieministerns fokus när det gäller betygsinflationen är att skuldbelägga friskolorna. Det är inget som blir bättre med att ha en sådan inställning. Många av våra medlemmar jobbar för att komma åt risken för betygsinflation. Det berättade bl a AcadeMedias kvalitetschef Ingela Gullberg om på det möte som gymnasieministern bjudit in till i onsdags.

På mötet, där Friskolornas riksförbund och SKL representerade skolhuvudmännen, framkom det också tydligt att såväl Skolinspektionen som Skolverket ser på frågan utifrån många olika perspektiv. Det är komplext. Det handlar om att många lärare känner sig otrygga vid betygssättning, om hur väl lärarutbildningen förbereder lärarstudenterna på arbetet med betygssättning, hur mycket fokus som läggs på betyg i förhållande till annan bedömning, hur man tolkar kriterierna mm. Kulturerna skiljer sig åt på skolorna runt om i landet. Det var också tydligt i samtalet att det är ett nationellt problem, oberoende av huvudman.

Tolkningen av betygskriterierna har ju också uppmärksammats av Studio Ett i P1 under veckan, men då på grundskolenivå.

Jag vill här dela med mig info om hur en av våra medlemmar jobbar i syfte att få likvärdig bedömning.

”Vid de muntliga proven i svenska och engelska så är det alltid fler lärare med samtidigt för att de ska kunna sambedöma proven. De muntliga proven spelas in för att lärarna i efterhand ska kunna lyssna och se provet igen, samt för att möjliggöra ytterligare sambedömning med andra ämneskollegor.
Lärare och elever tycker att det här är en bra och ”rättssäker” bedömning, men den är mycket tidskrävande för lärarna. De delprov som består av uppsatsskrivning i engelska och svenska genomförs digitalt i ett program där eleverna avidentifieras. Sedan delas proven upp mellan lärarna på följande vis:
I svenskan delar lärarna upp proven efter uppgifter, så att t ex 3-4 lärare koncentrerar sig på att bedöma uppgift 1, 2 och 3 på delprovet i svenska. Dessa lärare läser in sig på bedömningsanvisningarna och delar upp proven mellan sig. Efter bedömning träffas lärarna för att sambedöma prov, dels efter en stickprovsvariant (ett typiskt E, C, A) och dels i alla de fall där man är osäker på en bedömning.
I engelskan är det färre uppgifter så lärarna delar upp proven utifrån antal och sambedömer enligt samma princip som i svenskan.
I matematiken och vid läsförståelse och hörförståelse i språken så delas proven upp efter antal och sambedöms efter samma princip som beskrivits ovan.
Lärarna får frisatt tid till rättning och sambedömning.”

Jag återkommer med fler exempel. Men jag vill åter ställa frågan; Hur ser lärarfacken på sin roll i denna viktiga fråga? Sammantaget var det ett intressant möte hos ministern. Det var tydligt att betygsinflation är ett nationellt problem, oavsett huvudman. Det krävs många olika åtgärder, stöd från myndigheter, ökad samverkan mellan skolor oavsett huvudman, lyft fram goda exempel och lär av de bästa, för att bara nämna några. Men det krävs också större fokus på betygssättandet i lärarutbildningarna.

/