Konsekvenserna av förslaget är inte analyserade ordentligt av utredaren. Detta trots att det finns krav på att en statlig utredare ska göra detta. Följden blir att någon annan måste göra detta och vi är tacksamma för att revisionsbyråer och även Svenskt Näringsliv har lagt ner tid på att göra det jobb som utredaren borde ha gjort.

· ·
Av Ulla Hamilton, 22 Sep 2017

LO försöker att misstänkliggöra Svenskt Näringsliv genom att hävda att den räknesnurra som togs fram i samband med Reepalus förslag inte stämmer. Intressant grepp som knappast är en trovärdig anklagelse. Skälet till att Svenskt Näringsliv tagit fram räknesnurran är ju faktiskt att utredaren Reepalu inte fullgjort sitt uppdrag. Han har inte gjort en konsekvensanalys av förslaget – vilket också mängder av tunga remissinstanser har påpekat.

Kammarrätten har vid sin genomgång av delbetänkandet funnit att utredningen inte i tillräcklig utsträckning har kunnat överblicka de legala konsekvenser som förslagen innebär. Domstolen har därför på en rad punkter funnit att vissa delar bör utredas ytterligare i enlighet med vad som framgår nedan.

Tittar vi på remissyttrandena och hur de kommenterar Reepalus förslag till beräkningsmodell, vilket kanske inte LO har gjort, så kan vi konstatera följande:

FAR – Föreningen Auktoriserade Revisorer -avstyrker utredningens förslag i sitt remissyttrande.

”Detta får till följd att många företag, med hänsyn till hur beräkningsmodellen är konstruerad, kommer att tvingas att redovisa låga eller t.o.m negativa resultat.” ”Effekten riskerar att bli finansiellt svaga företag med starkt begränsade möjligheter att utveckla välfärdstjänster, något som motverkar ambitionen att höja kvaliteten inom välfärdssektorn.”

FAR har också utvecklat sin kritik i FAR-podden, liksom i en debattartikel i Dagens Industri.

Revisionsfirman Grand Thornton har också kritiserat förslaget. När vi på Grant Thornton undersökte detta visade det sig att ungefär en fjärdedel av företagen har ett negativt rörelsekapital. Det uppkommer normalt genom att betalning erhålls snabbare än för tjänsteföretag i allmänhet och därmed minskar kapitalbindningen i balansräkningen och ger en snabbare kassaflödesgenerering.” 

Riksrevisionen har också varit mycket kritisk i sitt yttrande: ”Operativ kapital härleds dessutom ur balansräkningen, vilket ger en ögonblicksbild av tillgångar och skulder som snabbt kan förändras. Dessutom beräknas avkastningsräntan på operativt kapital på basis av en avvägning och bedömning av de olika poster i balansräkningen som ska inkluderas i beräkningen, t.ex. vad gäller kassa och bankmedel. Detta för in nya element av subjektivitet och sårbarhet i den finansiella redovisningen. Utredningen har därtill inte heller analyserat vilka konsekvenser förslaget får för regelverken för redovisning och revision. Sammantaget riskerar den av utredningen föreslagna konstruktionen till vinstbegränsning, som är en ny företeelse i svensk redovisning, att leda till gränsdragningsproblem och rättsosäkerhet i redovisnings- och revisionshänseende. I förlängningen kan detta underminera förtroendet för finansiell redovisning – såväl i välfärdssektorn som generellt.”

Konsekvenserna av förslaget är inte analyserade ordentligt av utredaren. Detta trots att det finns krav på att en statlig utredare ska göra detta. Följden blir att någon annan måste göra detta och vi är tacksamma för att revisionsbyråer och även Svenskt Näringsliv har lagt ner tid på att göra det jobb som Reepalu, utredaren, borde ha gjort.