Utredningens beräkningsmetoder har på goda grunder kritiserats för
att ”blanda äpplen och päron” och för att vara ofullständigt redogjorda i relation till professionell erfarenhet och empiri.

· · ·
Av Ulla Hamilton, 22 Feb 2017

Efter att ha sett Aktuellt med statsrådet Shekarabi ikväll, där han hävdar att det finns stora problem i skolan och att pengar inte används till verksamheten, vill jag dela med mig av delar av Advokatsamfundets remissvar. De skriver bl a:

”Av skäl som utvecklas närmare nedan är Advokatsamfundet av uppfattningen att en vinstbegränsning inom välfärdstjänster är skadlig för samhället och för välfärden och på sikt riskerar att öka kostnaderna för välfärden. Advokatsamfundet avstyrker därför utredningens förslag att införa en reglering av vinster i välfärden.”

”Inledningsvis vill Advokatsamfundet särskilt betona att det finns en uppenbar risk att förslaget strider mot:
* Regeringsformen (näringsfriheten),
* Europakonventionen (äganderätts- och egendomsskyddet), och
* de fria rörligheterna i EU-rätten.

Förslaget berör många företag (såväl enskilda näringsidkare som juridiska personer) som verkar inom olika branscher. Det framstår som ostridigt att förslaget kommer att påverka mycket stora ekonomiska värden för dessa företag. Advokatsamfundet saknar en mer djupgående analys av om förslaget strider mot de ovan angivna punkterna. ”
”Advokatsamfundet anser att det saknas samband mellan den föreslagna regleringen och uppnåendet av de av utredningen identifierade målen. Det kan starkt ifrågasättas om förslaget verkligen skyddar de intressen som förslaget har identifierat. Detta eftersom utredningen har identifierat ett antal potentiella problem med vinster i välfärden. Utredningen pekar också på att det finns begränsad kunskap om skillnader mellan kommunala och enskilda utförare. Det är därför inte klart varför vinstbegränsningen skulle leda till bl.a. högre kvalitet, minskad segregation och en vilja för medborgarna att solidariskt finansiera det gemensamma välfärdssystemet.
Förslaget är inte heller proportionerligt. Även om det fanns konstaterade problem, hade ett flertal mindre ingripande åtgärder kunnat användas, exempelvis kvalitetskrav. Utredningens motivering i denna del – att det bl.a. är svårt att formulera sådana krav, är enligt Advokatsamfundets bedömning mycket bristfällig.”

”Ett antal av de utgångspunkter som utredningen haft kan, enligt Advokatsamfundets mening, ifrågasättas. Det gäller redan utredningens principiella utgångspunkt att ett vinstintresse i välfärdsföretag på ett negativt sätt skulle påverka kvaliteten. Utredningen har inte kunnat presentera något övertygande stöd för att så skulle vara fallet. Tvärtom visar existerande forskning att kvaliteten hos de privata utförarna är lika bra eller bättre än de offentliga, såväl vad gäller skolverksamhet1 som hälso- och sjukvård.

Vidare ifrågasätter Advokatsamfundet utredningens slutsatser att en orimligt stor andel av de skattemedel som är avsedda för vård, skola och omsorg inte används i välfärden. Enligt en forskarrapport från oktober 2016 utgör de samlade vinsterna högt räknat ungefär sex promille av de totala kostnaderna för välfärden och det är synnerligen tveksamt om man i dag kan tala om några ”övervinster” i välfärden. Enligt Advokatsamfundets mening präglas utredningen mer av ideologiska och politiska hänsyn än av vetenskapligt stöd och stringens.”

”Advokatsamfundet har emellertid svårt att se att avkastningsmåttet som utredningen använt är relevant med avseende på personalintensiva tjänsteföretag. Dessa innehåller stora värden som inte återspeglas i bokföringen, t.ex. kunnig personal, en stark kundbas, väl utarbetade processer och rutiner m.m. Utredningen har dock tillämpat detta i grunden felaktiga mått och – fortfarande med hänvisning till hela välfärdssektorn och inte endast den offentligfinansierade – funnit att medianen6 för hela sektorn ligger på 47 procent. Denna siffra har man sedan satt i förhållande till vad utredningen anger vara den vägda genomsnittliga kostnaden för kapital (WACC) inom välfärdssektorn (vilken inte uttryckligen redovisas) och finner sedan en ”total summa övervinster med utgångspunkt från den WACC som beräknats för branschen”. Utredningens beräkningsmetoder har på goda grunder kritiserats för
att ”blanda äpplen och päron” och för att vara ofullständigt redogjorda i relation till professionell erfarenhet och empiri.

Advokatsamfundet delar denna kritik och anser inte att utredningen presenterat tillräckligt stöd för att det förekommer s.k. ”övervinster” i den offentligfinansierade välfärdssektorn för att överväga den form av oerhört ingående regleringar som utredningen sedan föreslår. Tvärtom visar forskning att det så kallade läckaget av skattemedel är försumbart. En vinstreglering kan som ovan antyds återföra resurser, som högt räknat motsvarar sex promille av de totala kostnaderna för välfärden, vilket inte kan ha någon betydande påverkan på de tjänster som kommer brukarna till del.
Med anledning av att vinsttaket sätts i relation till välfärdsbolagens mycket låga bokförda operativa kapital, blir accepterad rörelsemarginal så låg att förslaget i praktiken kan betraktas som ett vinstförbud.

En vinstbegränsning, som egentligen är ett vinstförbud, skulle enligt Advokatsamfundets uppfattning leda till ett sämre konkurrenstryck i välfärdstjänsterna. För det första blir en naturlig följd av vinstbegränsningen att många aktörer som i dag är aktiva på marknaden ser över sin inriktning och styr över verksamhet på områden där vinstmöjligheterna inte är i lag begränsade. För det andra kan det på goda grunder befaras att förslaget skulle leda till en ännu större konsolidering av välfärdssektorn än vad som redan är fallet i dag. En sådan konsolidering sker naturligen genom att små företag köps upp av större, då större företag har bättre förutsättningar att öka sitt operativa kapital och därmed den tillåtna rörelsemarginalen, t.ex. genom förvärv av tillgångar med högt värde såsom exempelvis fastigheter. Advokatsamfundet delar därmed inte utredningens föga underbyggda förhoppning att verksamheterna i de flesta fall kommer att fortleva. Sammantaget minskar utbudet av tjänsteproducerande företag, vilket inte bara kan få omfattande konsekvenser för det lokala utbudet i vissa kommuner och landsting, utan även på ett generellt plan minskar möjligheterna att konkurrensutsätta tjänsterna. Resultatet av ett minskat konkurrenstryck är givetvis att kostnaderna ökar.

Advokatsamfundet anser vidare att vinstbegränsningen utformats på ett felaktigt sätt, som riskerar att få oönskade konsekvenser. Ett grundläggande fel från ett rent ekonomiskt perspektiv med en vinstbegränsning är att den i praktiken skulle driva upp kostnaderna. Anledningen är att i en situation där ett företag riskerar att nå en vinst som överstiger reglerad nivå, måste det snabbt och på kort sikt öka sina kostnader. Sådana tvingande kostnadsökningar skulle inte typiskt sett ske genom investeringar eller högre personaltäthet, utan skulle sannolikt ske genom kostnader av engångskaraktär, som inte binder företaget för framtiden om lönsamheten skulle försämras eller vinstutdelningsbegränsningen skulle komma att avskaffas. Därmed fungerar vinstutdelningsbegränsningen som kostnadsdrivande utan att nå de kvalitetshöjningar som förslaget uttrycker förhoppningar om.”

Ord och inga visor skulle man kunna säga. Och de är långt ifrån ensamma om denna hårda kritik mot utredningen.