Ett minst sagt trumpet agerande

· · ·
Av Ulla Hamilton, 14 Feb 2017

Det är ett smart grepp att driva opinionsbildning, utan att ange fakta, och ge intryck av att det är helt andra saker som är problem än det som man själv skulle kunna åtgärda i den egna verksamheten. Men det är inte särskilt hederligt.

Det är intressant hur stor energi som s-företrädare lägger på friskolor. Det senaste exemplet är (s)-kommunalrådet Schönström i Malmö, i Dagens Samhälle. Ibland kan man tro att 85 procent av alla grundskoleelever går i friskolor när det i själva verket är 85 procent som går i kommunala grundskolor. Det verkar också vara så att (s) politiker är lika okunniga om hur rörelsemarginalerna ser ut för friskolor som allmänheten. Allmänhetens uppfattning avviker med i genomsnitt ca 400 procent från hur verkligheten ser ut. Det har Henrik Jordahl, forskare på IFN visat i en undersökning.

I retoriken används omsorgen om skattebetalarnas pengar som argument när det gäller friskolorna och införandet av vinsttak. Men när det gäller den egna kommunala verksamheten så verkar det inte vara av intresse. En ESO-rapport om kommunal effektivitet som presenterades 2016 menade att det finns en enorm effektiviseringspotential om man jämför skolverksamhet i olika kommuner. Grundskolan skulle enligt dem kunna spara upp till 8 miljarder kronor och gymnasieskolan 3 miljarder. De skrivet ”Det förefaller alltså som om stora belopp årligen skulle kunna sparas om kommunerna bedrev verksamheterna mer effektivt.”

I rapporten ”Vinstbegränsning i välfärden – Om Välfärdsutredningens utgångspunkter och de samhällsekonomiska konsekvenserna av att begränsa välfärdsföretagens vinster” visas att det sk ”läckaget från välfärdsföretagen uppgår till 0,06 procent av kostnaderna för vård, skola och omsorg. Det handlar om 4,5 av 726,5 Mdr kr. Av de 4,5 ska då det dras av skatter, räntor, investeringar och resten blir då överskottet, (ca 2,9% ).

Dessa 4,5 kan ju förslagsvis jämföras med den effektiviseringspotential som finansdepartementets ESO-rapport visar på, som utöver de 11 mdr som nämns ovan, kan tillföras 12 mdr i effektiviseringspotential inom äldreomsorgen. Svenskt Näringsliv har också nyligen visat på stora effektiviseringsmöjligheter i den offentliga sektorn, eller med andra ord – hur vi kan få ut mer välfärdsverksamhet för skattepengarna. Det borde alla vara intresserade av.

Det är ett smart grepp att driva opinionsbildning, utan att ange fakta, och ge intryck av att det är helt andra saker som är problem än det som man själv skulle kunna åtgärda i den egna verksamheten. Men det är inte särskilt hederligt.

I Malmö kommun var det, enligt Grundskoleförvaltningens rapport ”Kunskapsresultaten i Malmö skolor 2016”, 26,7 procent av alla grundskoleelever i de kommunala skolorna som saknade behörighet till gymnasiet efter åk 9. Motsvarande siffra bland de fristående skolorna var ca 8 procent av eleverna. Det är en enorm utmaning för kommunens skolor att vända denna utveckling, inte minst mot bakgrund av att man dessutom har problem med att rekrytera lärare. 26,7 procent är dessutom exklusive nyanlända elever. Detta nämner inte kommunalrådet med ett ord i sin artikel.

Hur stor andel av grundskoleeleverna blir det som kommer att lämna skolan till våren utan behörighet till gymnasiet?

Den som är bekymrad över segregationen, och det finns det all anledning att vara – inte minst ser vi det i Malmö – så borde all kraft läggas på att vända dessa siffror i stället för att jaga friskolor och förhindra dem att etablera sig i Malmö. Det finns ingen ”vinstjakt” bland välfärdsföretagen. Däremot finns det uppenbarligen en ”välfärdsföretagsjakt” bland vissa politiker. Det är beklagligt. För denna destruktiva opinionsbildning innebär att man inte lägger kraft på det som borde prioriteras, att se till att den välfärdsutmaning som Sverige står inför kan hanteras på ett hållbart sätt. Det handlar om att tillgodose ökade behov av förskole- och skolplatser, äldreomsorgen, sjukvården, om att vända skolresultaten, att se till att fler vill jobba som lärare, sjuksköterskor och inom äldreomsorgen, för att bara nämna några exempel. Men istället för att göra detta ägnar sig regeringsföreträdare, s-politiker, fackföreningsföreträdare mfl åt att bedriva en opinionsbildning som riskerar att leda till att viktiga bidrag från individer och företag inte blir verklighet. I kommunalrådets fall hänvisar han dessutom till en utrednings beräkningar som sågats av alla experter som har satt sig in i den.