Vad är viktigast i skolan?

· · · ·
Av Ulla Hamilton, 12 Feb 2017

När resultatskillnaderna inom en skola är större än mellan skolor –  vilket är fallet i Sverige – så borde alla berörda fundera på vad som händer i klassrummen i den skolan. Men det sker inte -istället ägnar sig lärarfacken och LO åt att ropa på ”bättre blandning av elever i skolan” och att skylla på skolvalet. Glömde jag säga att ca 85 % av alla grundskoleelever går i kommunala skolor?

Debatten om skolan är intressant. Folkskolan har varit viktig för Sverige. Den gav alla barn möjlighet att läsa och skriva. Det i sin tur gav en grund för att studera vidare för vissa. Med åren har det blivit så att det i princip blivit ett måste att ha genomgått gymnasiet för att få ett jobb. Och nu annonserar minister Ekström att (s) vill se en obligatorisk gymnasieskola. I den politiska debatten vill många påföra skolan uppdrag som ligger vid sidan om kunskapsresultat, det handlar om värdegrunder, demokrati mm. Ibland låter det som att detta är viktigare än kunskapsresultaten.

Skolan ska vara likvärdig. Det är ett begrepp som tolkas olika beroende på vem som talar om det. I dagens SvD lyfter också Inger Enkvist frågan om skillnaden i inställning till  skolans uppdrag att höja varje elevs kunskapsnivå i Sverige jft med andra länder. Att lärarna har höga förväntningar på alla elever, oavsett bakgrund, vet vi är en viktig framgångsfaktor. Höga kunskapsresultat ger den bästa grunden för ”klassresor”, det visste Snörmakare Lekholm och det gäller alltjämt. Det är dock bekymmersamt när debatten om den svenska skolan mer verkar handla om att ha ”rätt blandning i skolan” än om att se till att alla elever, oavsett bakgrund, får bästa möjliga förutsättningar för att höja sina kunskapsresultat. För det är faktiskt det senare som är uppdraget för skolan.

Går man till Skollagen och tolkningen av densamma framgår detta. Skolverket skriver inledningsvis i sin ”Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 [Reviderad 2015]” under rubriken ”En likvärdighet utbildning” bland annat följande:

”En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska färdelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns ocks olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbild­ningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.”

Detta är ett viktigt förtydligande av vad som menas med likvärdig skola som många medvetet eller av okunskap, bortser från i debatten. För i den all­männa debatten sätts det oftast ett likhetstecken mellan likvärdig och lika. Således en felaktig tolkning enligt Skolverket.

För ett drygt år sedan presenterade Svenskt Näringsliv en intresssant rapport om just likvärdighet. Slutsatserna i den rapporten tyder på att det inte finns någon motsättning mellan en konkurrensutsatt, kunskapsorienterad och behovsstyrd skola. Jag återger dem i punkter nedan. Detta baserades på ett antal viktiga resultat som är lika aktuella idag och förtjänar att beaktas i de diskussioner om skolval och en likvärdig skola som är minst lika aktuella idag som för ett år sedan.

Begreppet likvärdighet i skolan är mångfacetterat och på många sätt problematiskt att använda som mått. Enligt skollagen innehåller begreppet fyra olika aspekter. Lika tillgång till utbildning och kvaliteten i utbildningen är prioriterade enligt lagen. Andra aspekter som ingår i skolans uppdrag är att också stimulera elever att nå så långt möjligt samt kompensera för skillnader i förutsättningar.

• Med likvärdighet avses inte att alla elever ska ha samma resultat. Utbildningen kan vara likvärdig och samtidigt inte fullt ut kompensera för skillnader mellan elever samtidigt som det finns skillnader i elevers resultat. Lagen accepterar skillnader i elevernas resultat som beror på att eleverna har olika bakgrund och därmed olika förutsättningar att klara av skolans krav. Sådana skillnader är fullt förenliga med att den svenska skolan ändå kan värderas vara likvärdig.

• Problematiskt att mäta likvärdigheten på ett rättvisande sätt. På grund av mång­tydigheten i begreppet likvärdighet används en stor mängd olika mått för begrep­pets olika delar. Det sker delvis en begreppsförskjutning när forskare ska gå över från att tolka lagen till att mäta effekter. Ofta används kombinationer av olika absoluta och relativa mått, resonemang inom ekonomisk teori och tolkningar av hur likvärdighet ska förstås. Detta bildar sedan sammantaget en värdering av lik­värdigheten i den svenska skolan och hur den utvecklats över tiden. Diskussionen i allmänna debatten har mycket fokuserat på hur kompensatorisk skolan är.

• Skolforskningen finner inte stöd för att likvärdigheten i skolan har försämrats till följd av skolvalet. Svensk skolforskning ger varken stöd för att skolvalet försämrat eller förbättrat likvärdigheten i skolan. Detta enligt de etablerade sätten att mäta likvärdighet. Slående är att ingen av de fyra aspekterna av likvärdighet uppvisar en så betydande förändring att man kan dra slutsatsen att likvärdigheten tydligt försämrats eller förbättrats i en viss dimension.

• Skolforskningen finner inte att svaga elevgrupper har missgynnats i termer av skol­resultat. Det saknas stöd för att svaga elevgrupper (där föräldrarnas inkomster och utbildningsnivå generellt sett är lägre) har missgynnats i termer av skolresultat. Om något har dessa elevgrupper snarare gynnats tack vare en något bättre tillgång till utbildning och en något högre grad av resurskompensation.

• Svensk skola kan i ett internationellt perspektiv värderas som mer likvärdig vad gäller kompensation för elevernas bakgrund. Detta visar internationella jämförelser från till exempel OECD. Nivån på likvärdigheten är även jämförbar med de övriga nordiska länderna.

• En ökad boendesegregation är i sin tur den främsta förklaringen till den förändrade elevsammansättningen i skolan. Det är troligt att boendesegregationen skulle ökat än mer utan införandet av ett fritt skolval, något som studier från England tyder på. Svenska studier tyder på att skolvalet i viss utsträckning påverkat elev­ sammansättningen, men effekten är oklar i och med att det saknas studier i en svensk kontext som analyserar hur boendesegregationen påverkats av skolvalet.

• Skolverket avviker i vissa hänseenden från andra bedömare både vad gäller tolk­ning och slutsatser kring likvärdig kvalitet i skolan. Myndigheten anser att en mera homogen elevsammansättning mellan skolor i sig är ett mått på att likvärdigheten försämrats. En sådan tolkning saknar stöd i skollagen. Det vanliga i skolforskningen är istället att analysera hur skolresultaten påverkas av förändringar i elevsamman­sättningen. Här är evidensen tydliga – precis som nämnts ovan – det finns generellt sett inte något stöd för Skolverkets linje om att vissa elevgruppers resultat påverkats negativt av den förändrade elevsammansättningen.

Ta gärna också en titt på den video som sammanfattar presentationen av rapporten.

Med detta sagt vill jag avslutningsvis understryka att den svenska skolan har en stor utmaning i att den uppenbarligen inte klarar det kompensatoriska uppdraget tillräckligt väl. Och det handlar om likvärdighet utifrån den def som jag citerade ovan. När resultatskillnaderna inom en skola är större än mellan skolor –  vilket är fallet i Sverige – så borde alla berörda fundera på vad som händer i klassrummen i den skolan. Men det sker inte -istället ägnar sig lärarfacken och LO åt att ropa på ”bättre blandning av elever i skolan” och att skylla på skolvalet. Glömde jag säga att ca 85 % av alla grundskoleelever går i kommunala skolor?