Glöm inte att det finns en marknad för lärare även utanför skolans väggar. Det måste huvudmännen förhålla sig till. Marknaden finns där – vare sig ni vill se den eller ej.

·
Av Ulla Hamilton, 27 Jan 2017

Läser i tidningen idag att det är stora avhopp från lärarutbildningen. Regeringen ökar antalet platser till lärarutbildningen, men det hjälper tyvärr inte om utbildningen inte fullföljs. Igår var jag inbjuden att tala på en Lärarlönekonferens arrangerad av LR. Rubriken för konferensen var ”Lärarlöner och marknadsstyrning” och jag talade under rubriken ”Därför är marknadsstyrningen positiv för skolan och lärarlönerna.” På förmiddagen hade Per Kornhall talar om ”Därför är marknadsstyrningen negativ för skolan och lärarlönerna” och Jonas Vlachos om ”Så fungerar marknad och konkurrens i skolan”.

Jag tycker att det är intressant att friskolor uppenbarligen är så provocerande för många och begreppet marknadsstyrning är än mer provocerande. Den synen saknas i många andra yrkesgrupper, där ser man marknad och konkurrens som en fördel. Därför valde jag att ge ett lite annorlunda perspektiv på detta än att tala om segregationsfrågor och ”rätt blandning av elever” som annars var gårdagens tema i media. Jag tycker att det är hög tid att Lärarfacken inser att läraryrket idag är utsatt för en konkurrens och jag tycker att detta inte alls återspeglas i deras mediautspel. Där är de otroligt politiska, för att inte säga inriktade på samhällsingenjörskonst, snarare än att delta i debatten om hur lärarna kan bidra till att vända resultatutvecklingen. Jag undrar om alla medlemmar gillar denna vänstersväng som LR genomgått under dess nya ledning. Detta var mitt budskap.

Jag har blivit ombedda att tala under rubriken ”Därför är marknadsstyrningen positiv för skolan och lärarlönerna” Därför kommer jag att försöka att hålla mig till detta.

Jag noterar att Per Kornhall talade under rubriken ”Därför är marknadsstyrningen negativ för skolan och lärarlönerna”. Och jag beklagar att jag inte hade möjlighet att vara här och lyssna på honom för jag skulle verkligen ha velat höra hans kommentarer till detta – var han för eller emot marknadsstyrning av lärarlönerna?

I början av december 2016 kunde vi läsa följande i braskande rubriker i DN ”Lärare i Stockholms stad har sedan 2013, i snitt, fått en löneökning med upp till 25 procent. I jämförelse har stadens vårdbiträden och bibliotekarier ökat sin lön med 7,7 respektive 8,9 procent.”

I artikeln kommenterar Astrid Gadman, personal- och kompetensförsörjningschef på utbildningsförvaltningen nyheten på följande sätt; ”Lärarna har haft en väldigt bra löneutveckling. Det beror på ett antal samverkande faktorer; politiska beslut i Stadshuset, interna satsningar, förstelärarreformen och lärarlönelyftet. Marknaden styr också ganska ordentligt, särskilt när det gäller efterfrågade kompetenser.”

Ett tydligt exempel på vad marknadsstyrning innebär för lärare och skolor. Vad är alternativet till marknadsstyrning? Tarifflöner? Bara ett fåtal arbetsgivare att välja mellan?

I år är det 25 år sedan friskolereformens införande. Jag har fått många frågor om hur det kommer sig att inte lärarlönerna har ökat mer än vad som har skett sedan den infördes. Det var ju så många som hävdade att det skulle leda till höjda löner om det blev konkurrens mellan fristående och kommunala arbetsgivare. Det säger sig självt att det är svårt att veta vad som hade hänt om inte friskolereformen införts – hade lönerna för dagens lärare varit lägre eller högre? Det vet vi inte.

Tittar vi på andelen elever i fristående grundskolor så är det ca 15 procent, i fristående förskolor ca 20 procent och i fristående gymnasieskolor ca 26 procent. Det innebär att 82 procent av alla barn/elever går i kommunala skolor i Sverige idag, enligt Skolverkets statistik 2016.

16 procent av alla förvärvsarbetande i de olika skolformerna arbetar i en fristående verksamhet, ca 60.000 av totalt ca 316.000. Åldersstrukturen skiljer sig mellan de fristående huvudmännen och de kommunala. Enligt statistik från SCBs yrkesregister 2016 så är hälften av de anställda i fristående förskolor och skolor i gruppen förskollärare/grundskollärare/fritidspedagoger under 40 år. I kommunerna är motsvarande andel 35 procent. 47 procent, dvs även här nästan hälften, av lärarna i fristående gymnasieskolor är under 40 år, att jämföra med 29 procent i kommunala gymnasieskolor. Det förefaller dessutom som om lönenivåerna är mer kopplad till ålder i kommunerna än hos de fristående huvudmännen.

Vi har idag lärarbrist i Sverige. Vissa menar att den kommer att bli än värre, man räknar med att det kommer att saknas 50-60.000 medarbetare i skolan inom bara några få år. Det är en brist som inte kan lösas genom att utbilda fler lärare, även om regeringen beslutat om fler platser på lärarutbildning. När genomströmningen på utbildningen är ca 9 år och avhoppen är stora så är det ganska klart att detta inte är en kortsiktig lösning på problemet med lärarbrist. Det krävs många fler åtgärder för att locka fler till skolan. Vi vet att det finns ca 40.000 utbildade lärare som jobbar på andra håll än i skolan. Något som ju tydligt illustrerar att det finns en alternativ arbetsmarknad för lärare, en marknadsstyrning som kanske inte är så positiv för skolan om det visar sig att marknaden för lärare utanför skolan är mer attraktiv än den i skolan. Men för de som väljer detta alternativ är det uppenbarligen uppskattat.

Hela denna situation leder till att lönerna drivs upp för de särskilt eftertraktade lärargrupperna, och kommer med all sannolikhet att göra det även framöver. En legitimerad matte/No lärare kan idag välja mellan olika arbetsgivare och därmed trissa upp sin lön.

Exemplet Stockholm visar detta och i samma DN-artikel som jag refererade till i början så konstaterar också ordföranden i Lärarnas Riksförbund i Stockholm, att löneutvecklingen för de stora lärargrupperna inte ser ut på det sättet utan löneökningen på 25 procent gäller genomsnittet. Karriärtjänstreformen och lärarlönelyftet är ju en viktig förklaring till den kraftiga genomsnittliga löneökningen i Stockholm. Samtidigt är det många som har framför vikten av att det finns karriärmöjligheter för lärare och det är svårt att förena lika lön till alla med karriärmöjligheter och löneutveckling. I Stockholm har förstelärarna, enigt Astrid Gadman, vid utbildningsförvaltningen, en månadslön på mellan 41.700 och 48.800 kronor. Det gör att skillnaden i löneutvecklingen inom lärarkategorierna är stor.

Den bristsituation som nu finns gör också att rörligheten på arbetsmarknaden har ökat. För många är det lätt att få högre lön genom att helt enkelt byta jobb. Så fungerar det för många andra yrkesgrupper och det har nu blivit en verklighet även på skolområdet, framförallt i storstadsområdena. Eller för att citera LRs förre ordförande Bo Jansson ”Lärarnas löneutveckling under de senaste åren är den bästa på marknaden. Fler och fler arbetsgivare och politiker verkar ha förstått att det nu är allvar, att de måste göra något om de vill ha utbildade lärare i framtiden.”

Och visst har konkurrensen om kompetensen ökat. Det handlar inte bara om konkurrens mellan friskolor och kommunala skolor utan också mellan offentliga arbetsgivare. 84 procent av de förvärvsarbetande i skolan finns hos offentliga arbetsgivare. Lena Hensvik, forskare vid IFAU konstaterade i sin avhandling 2011 att etableringen av friskolor innebar en ökad lönekonkurrens på skolområdet, framförallt där antalet arbetsgivare blev fler. Konkurrensen om duktiga lärare blev tuffare, och framförallt när det gäller lärare inom bristämnen. Men hon konstaterar också att det inte är någon jättestor effekt av friskoleetableringarna.

Detta har förvånat många. Men för de som tänker efter borde det inte vara särskilt förvånande. Det hävdas att Sverige har världens mest liberala skolsystem med fri etablering för friskolor. Detta är ju inte sant. Det finns ett omfattande regelverk kring friskolorna. Och med den utformning som skolpengen har fått så är det väldigt svårt att se att friskolor skulle kunna vara kraftigt avvikande från kommunala skolor när det gäller lönenivåerna.

Låt oss titta på regelverket kring friskolor; För det första så krävs det tillstånd av Skolinspektionen för att få starta, för det andra så får du inte tacka nej till elever om du har plats, för det tredje så får du inte ta avgifter utan de intäkter som skolan har är – för det fjärde – de skolpeng som kommunen har beslutat om. Således finns det idag ett ramverk kring hur stor löneutveckling som en friskola kan erbjuda – fastställt av kommunen i deras skolbudget. När därtill skolpengen till friskolorna- enligt Skolverket – ligger ca 10-11 procent lägre än den kommunala, så säger det sig självt att det inte kan bli någon stor skillnad.

I realiteten sätter kommunerna i detta system ett tak på friskolornas löneutrymme. Det finns inte mer pengar i systemet. Det blir rätt besvärligt för en liten friskola att vara löneledande i ett sådant system. 93 procent av alla friskolehuvudmän har bara en eller två skolor.

Ser man det på detta sätt så kan man konstatera att med den konkurrens som nu råder så är det de facto svårt för många friskolehuvudmän att matcha kommunernas löneerbjudande. En kommun kan alltid luta sig tillbaka mot skattekollektivet, det kan inte en fristående skola göra på samma sätt.

2013 fick vi för första gången sifferlösa avtal på friskolesidan. Arbetsgivarna och facken var överens centralt om att det var en bra lösning. Man ville se ökade möjligheter till individuell lönesättning. Under många år har det debatterats om vikten av att man får ökade karriärmöjligheter inom skolans värld, ökade karriärmöjligheter måste också innebära att det blir skillnader i lön. Förstelärarreformen är en reform som syftade till att stimulera detta, regeringens 3 mdr lärarlönelyftsatsning en annan. Den senare har dock medfört en hel del kritik mot bakgrund av just det faktum att vissa lärare har fått extra lönetillskott medan andra inte har fått det. Lyssnar man på debatten så verkar det som om Lärarfacken går i otakt centralt och lokalt i denna fråga. Inte minst den debatt som vari höstas kring regeringens lärarlönesatsning, som ju togs fram i samverkan med arbetsmarknadens parter, gav intryck av att det inte alls är populärt med individuella lönesatsningar inom ramen för detta regeringsinitiativ.

En arbetsmarknad handlar inte bara om lön, även om jag förstår att det är en viktig del i ett fackförbunds arbete. I takt med att konkurrensen om lärarna ökar så är jag övertygad om att en annan viktig del av marknaden kommer att bli allt mer betydelsefull, och vi se det redan nu. Det handlar inte bara om lönen. Det handlar också om ledarskapet i skolan, om möjligheterna att få utveckla sig på sin arbetsplats, om arbetsmiljön i övrigt och kollegialt samarbete.

Vi vet från undersökningar att medarbetare i friskolor konstaterar att de inte har högre lön än de som jobbar i kommunala skolor, men de trivs bättre, har lägre sjukfrånvaro, tycker att de har större access till skolans ledning och har god information om vad som förväntas av dem. Målet för skolans verksamhet är tydlig och det finns en tilltro till kollegor och skolledning. Det är också en viktig aspekt som i allra högsta grad kan betraktas som en del av marknadsstyrningen. Fokus på kvalitet och attraktivitet i arbetslivet är definitivt en viktig del i marknadsstyrningen av skolan.

För åter igen – vi får inte glömma bort att det idag finns en marknad för lärare även utanför skolans väggar. Det är något som huvudmännen måste förhålla sig till. Marknaden finns där – vare sig ni vill se den eller ej.

/