Ska vi komma till rätta med betygsinflationsfrågan så handlar det om att bl a nyttja de digitala verktyg som redan finns och som också används i andra länder och sluta upp med att smutskasta huvudmän. För problemet finns oberoende av huvudman.

· · · ·
Av Ulla Hamilton, 13 Okt 2016

Gårdagens Uppdrag Granskning verkar inte nöjda med innehållet i programmet eftersom de lägger ut en artikel där de tydligt pekar ut friskolor som syndabockar när det gäller glädjebetyg. ”Friskolor rättar generösare än kommunala skolor”. För säkerhets skull illustreras artikeln med en elev från en kommunal skola. Men det vet ju bara de som känner till att Nacka gymnasium är en kommunal skola.

Jonas Vlachos, forskare i nationalekonomi konstaterar i artikeln att  Vi vet inte varför det är så men en anledning kan ju vara att lärarna på de fristående skolorna har större press på sig från skolledningen att uppvisa goda resultat. Och det enklaste sättet att uppvisa goda resultat är ju att helt enkelt rätta proven generösare.” 

Det är ju ett ärligt svar från en forskare – han spekulerar alltså i orsaken eftersom han svarar att han inte vet.

Att medvetet sätta glädjebetyg eller  att ägna sig åt glädjerättning är helt oacceptabelt, det är fusk. Jag skrev om glädjebetyg nyligen i Dagens Samhälle. Många av våra medlemmar jobbar medvetet med dessa frågor. Det kan man läsa om här.

Samtidigt kan det vara på sin plats att citera från Skolinspektionens beskrivning av ombedömningen av nationella prov och vad den syftar till ”Syftet med ombedömningen är inte att uttala sig om enskilda provbetyg. Ombedömningen kan aldrig leda till att ett provbetyg som satts av skolan ändras. Att en skolas bedömning av proven skiljer sig från genomsnittet betyder heller inte att skolans bedömningar är felaktiga. Olika bedömare tolkar provens bedömningsanvisningar olika, och de delprov som väljs ut för ombedömning är till stor del sådana där det inte finns tydliga ”rätt och fel svar” på frågorna. En hög avvikelsegrad i förhållande till andra skolor kan dock vara en indikation på att skolan behöver utveckla sina processer för bedömning och betygssättning. Det är alltid processen som leder fram till resultatet som granskas i Skolinspektionens tillsyn, inte resultaten/provbetygen i sig.”

I anslutning till att Vlachos och kollegan Tyrefors presenterade sin rapport om de nationella proven så bloggade jag om detta.  Jag skrev följande:

” Jonas Vlachos och Björn Tyrefors Hinnerich har för IFAU publicerat en studie som bland annat jämför fristående och kommunala gymnasieskolors rättning av nationella prov i gymnasieskolan. Forskarna kommer fram till att när skolornas egen rättning av proven jämförs med externt rättade prov så är friskolor i genomsnitt mer generösa i sin rättning.

Just skillnaden mellan kommunala och fristående skolor är forskarnas ingång i hela studien och det blev då också vinkeln i medierapporteringen. Att göra huvudmannafrågan till utgångspunkt är att göra eleverna en björntjänst. Rättningen av de nationella proven och betygsbedömningen är en mycket större fråga än så. Tittar man bara på de 25 procent som går i friskolor så missar man alla de gymnasieskolor där 75 procent av eleverna går. Att det förekommer ojämn och felaktig bedömning och betygsättning även i den kommunala skolan är det få som ifrågasätter. Det faktum att PISA-resultaten sjunkit snabbt för årskurs 9 medan genomsnittsbetygen samtidigt stiger pekar på just detta. Problemet är alltså egentligen inte i huvudsak ett friskoleproblem utan ett generellt problem, även om forskarnas problemformulering fokuserar på just bara jämförelsen mellan kommunala skolor och friskolor. Man kan undra varför….

Och just jämförelsen mellan huvudmän får forskarna att spekulera om att friskolor är mer generösa i sin bedömning för att gå eleverna till mötes (detta gäller oavsett om friskolan drivs som aktiebolag eller i annan bolagsform).

Och det är förstås inte heller så att friskolor genomgående rättar proven mer generöst. Spridningen av hur friskolorna gör är stor, större än bland kommunala skolor, konstaterar författarna själva. Det finns alltså friskolor som rättar generösare och som rättar mindre generöst än genomsnittet. Det är också viktigt att komma ihåg att när forskarna i den här studien fokuserar på skillnaden mellan huvudmän så har Skolinspektionen mer förutsättningslöst kommit fram till helt andra avgörande faktorer för hur rättvis bedömningen blir, t ex processerna för hur rättningen går till och tolkningsutrymmet i provens utformning.

Rättningsprocesserna är något som friskolor jobbar aktivt med och löpande utvecklar. Till exempel en av våra medlemmar Kunskapsgymnasiet samrättar nationella prov mellan sina skolor – och just samrättning är något som Skolinspektionen lyfter fram i sin studie som en väg till mer rättvis bedömning. Kunskapsgymnasiet har också inlett ett arbete med att använda Digiexam, ett IT-verktyg för att säkerställa rättssäkerheten vid rättning. Där är det t ex möjligt att anonymisera proven.

AcadeMedia är också ett exempel där man jobbar aktiv för rättvis bedömning. Några grundläggande principer i AcadeMedias arbete för att säkerställa likvärdig bedömning och betygssättning är att:

  • Varje huvudman ansvarar för att den egna verksamheten ingår i någon sorts nätverk där samarbete kring likvärdig bedömning och betygssättning bedrivs. Ett minimikrav är att samarbeta med andra huvudmän inom AcadeMedia. Varje huvudman ska även eftersträva samarbete med utomstående skolhuvudmän – såväl fristående som kommunala.
  • Varje rektor ansvarar för att bedömningen på den egna skolan är likvärdig och rättvis. Rektorn ansvarar också för att lärarna är väl förtrogna med regelverket och får det stöd de behöver i sitt arbete med bedömning och betygssättning.
  • Varje rektor ansvarar för att lärarna regelbundet under terminernas gång diskuterar betygssättningen utifrån kunskapskraven i de olika ämnena, elevernas visade kunskaper och resultaten från de nationella proven.
  • Varje rektor ansvarar för att de nationella proven genomförs och rättas på ett tillförlitligt sätt på den egna skolan. Skolan bör eftersträva att andra lärare än de ämnes-/kursansvariga deltar vid provens genomförande och i rättningen av proven.
  • Varje rektor ansvarar för att resultaten från de nationella proven följs upp så snart de är rättade och för att resultaten jämförs med de planerade betygen. Detta ska göras i syfte att utreda om det finns systematiska avvikelser och vad dessa i så fall beror på. Samtliga betygssättande lärare (även de som undervisar i ämnen/kurser där inga nationella prov finns) bör involveras i detta arbete för att betygssättningen ska kunna kalibreras på skolövergripande nivå.

Bättre kvalitetsmätning i skolan

Förutom hur ”korrekt” de nationella proven rättas gör forskarna också anspråk på jämföra kvaliteten mellan friskolor och kommunala skolor. Det är där de nationella proven används som mått. Forskarna tar hänsyn till vissa bakgrundsfaktorer som kan påverka elevernas prestation, men som de själva konstaterar går det inte utesluta att det finns ytterligare skillnader mellan friskoleelever och elever i kommunala gymnasieskolor som analysen inte tar hänsyn till. Det är också på sin plats att uppmärksamma motsatta resultat. En tidigare IFAU-studie har visat att en ökning av andelen friskoleelever på grundskolenivå är positivt relaterad till en förbättring av skolresultaten i kommunen.

Och när det gäller att jämföra kvalitet i skolan, och kanske i synnerhet i gymnasieskolan, så är nationella proven en väldigt liten del av hela kvalitetsbilden vill jag påstå. Klart är att det både i grundskolan och gymnasieskolan behövs bättre metoder för att mäta och presentera kvalitetsmått – och förutsättningarna för kvalitetsmätning i de olika skolformerna är väldigt olika så där behövs olika modeller. Och det är obegripligt att vi inte redan har utvecklade digitala prov som gör det möjligt att utföra och rätta proven på ett ”opartiskt sätt”, dvs det görs digitalt. Det skulle undanröja de problem som Skolinspektionen konstaterar att bedömningsanvisningarna gör att det är uppenbar risk för att de tolkas på olika sätt.

En intressant aspekt i sammanhanget är också att när medlemmar har begärt att få titta på underlaget från Skolinspektionen för att hitta orsaken, och därmed kunna åtgärda, skillnaden mellan Skolinspektionens omrättning och skolans, så delar de inte med sig av det underlaget. Kort sagt finns det en hel del att göra när det gäller en likvärdig bedömning av elevernas kunskapsnivå och för att kunna jämföra kvalitet och resultat mellan skolor – och det gäller oavsett huvudmannaskap.”

 

Till sist kan jag inte låta bli att kommentera det faktum att Uppdrag granskning samarbetar med Lärarnas riksförbund när det gäller programupplägget. Lärarnas riksförbund gör en frivilligenkät till 1500 medlemmar med frågor kring press att sätta högre betyg. Svarsfrekvensen är 48 procent. Varannan lärare har alltså avstått från att delta. Det tyder ju inte på att det uppfattas som ett gigantiskt problem. Bland de som svarar är det var tredje som svarar att de någon gång har upplevt att rektor och/eller huvudman försökt påverka betygsättningen. 240 av 1500. Detta använder Uppdrag Granskning som grund för sitt program. Det är bara att gratulera Lärarnas riksförbund till att de lyckats att sälja in detta upplägg till Uppdrag Granskning. Arbetsmiljö är ju en viktig fråga för dem i den kommande avtalsrörelsen. ….

Men ska vi komma till rätta med betygsinflationsfrågan så handlar det om att bl a nyttja de digitala verktyg som redan finns och som också används i andra länder och sluta upp med att smutskasta huvudmän. För problemet finns oberoende av huvudman.