Var vaksam när du hör att politiker och skolbyråkratern vill ha "skolor med en bra blandning". För det innebär att de vill undanröja effekterna av ditt skolval, om du har "valt fel" enligt deras sätt att se.

· ·
Av Ulla Hamilton, 07 Okt 2016

Vid gårdagens frukostmöte om det svenska skolsystemet ur ett internationellt perspektiv (skrev om det i gårdagens blogg) så var det en intressant panel bestående av bl a statssekreterare Erik Nilsson (s), utbildningsdepartementet och skolborgarrådet i Stockholm Olle Burell (s). De sa inte emot utsagan att det svenska skolsystemet är det mest jämlika i världen. Men de problematiserade effekterna av det frias skolvalet. De menade att det var ett problem att föräldrar ”valde fel” utifrån perspektivet att de vill se skolor med barn från olika socialgrupper. Det är de inte ensamma om. Allt oftare hör man i debatten att det är viktigt att ”få skolor med en bra blandning i dagens svenska samhälle”. Vad innebär då ”en bra blandning” kan man undra.

Jag fick frågan från en journalist häromdagen; Är det inte ett problem att skolorna inte får en ”bra blandning” när du har ett fritt skolval? Min motfråga var då ”Vad menar du med en bra blandning?”. ”Och hur ska du åstadkomma den?”

Det låter väldigt bra att tala om en ”bra blandning av elever” . Men som sagt – vem definierar bra? Är bra perfekt fördelning utifrån föräldrars inkomst- så att alla inkomstgrupper bli ”statistiskt representerade”? Är bra fördelning utifrån eleverna bakgrund? Osv.

Det som är mest skrämmande med detta tal är att det helt och hållet bortser från individperspektivet. Människor är olika och det som en byråkrat kan anse vara en ”bra blandning” kan ur individens perspektiv vara helt fel. Även vår nya minister Anna Ekström talar om ”bra blandning i skolor”.

Det talas också om sk kamrateffekter. Tanken är där att elever från högutbildade familjer har ”sporra” elever från lågutbildade familjer till att lära sig mer. Ett märkligt synsätt att det är en elevs uppgift – det ska ju vara lärarnas uppgift. Det är det som är en del i skolans kompensatoriska uppdrag. Dessutom undrar jag om de som har detta synsätt inser att de underförstått säger att de inte har lika höga förväntningar på alla elever.

Kamrateffekten lyfte också journalisten fram. Jag ifrågasatte att det finns forskningsbelägg för att den existerar. Journalisten förklarade att flera forskare som vederbörande har intervjuat har talat om kamrateffekten. Men min följdfråga om vilket forskningsbelägg som de hade för den fick inget svar.

Gabriel Sahlgren, forskare knuten till bl a IFN, har skrivit en intressant rapport ”Ett skolpolitiskt villospår” där han går igenom forskningsläget nationellt och internationellt. Han konstaterar bland annat att de kamrateffekter man har kunnat se stämmer inte heller överens med teorin att blandade skolor skulle vara bra för resultaten. I stället indikerar studier det omvända, att en viss sortering av elever efter deras studieförmåga kan vara att föredra om man vill lyfta genomsnittet.

En annan variant, med samma tanke om att styra så att det blir ”bra blandning” är kontrollerat skolval. Vilket ju innebär att om det egna valet inte blir ”rätt” så korrigeras det av en byråkrat så att det blir ”bra blandning”. Även denna modell har granskats av en forskare, Erik Lakomaa ek dr vid Handelshögskolan i Stockholm, och han konstaterar bl a att trots att systemet har funnits länge i bla USA (för att korrigera bristen på valfrihet i USA) så är den empiriska forskningen kring systemets effekter begränsad. Han menar att ett obligatoriskt skolval sannolikt är effektivare för att få en mer balanserad elevsammansättning.

Så, var vaksam när du hör att politiker och skolbyråkratern vill ha ”skolor med en bra blandning”. För det innebär att de vill undanröja effekterna av ditt skolval, om du har ”valt fel” enligt deras sätt att se.

Sedan är det en annan sak att det finns mycket mer att göra när det gäller att se till att alla har tillräcklig information för att välja skola och information om att man kan välja skola. Om detta återkommer jag.