"Struntar ni fullständigt i de över en miljon människor som idag jobbar i friskolor, är elever, har sina barn i friskolor och alla de - framförallt kvinnor - som driver och äger friskolor?"

· · ·
Av Ulla Hamilton, 01 Jul 2016

Det faktum att Brexit vann gehör har slagit ner som en bomb. Och många spekulerar i vad som kommer att hända. Vilka politiska effekter som det kommer att få är ännu oskrivet. Men turbulent är det. Debatten om den brittiska folkomröstningskampanjen är intressant och då tänker jag framförallt på perspektivet ”är politikern genuint övertygad om den linje hen driver eller är det taktiska skäl som styr?”

Det spekulerades ju om att anledningen till att Londons förre borgmästare Boris Johnson ställde sig i spetsen för Brexit var en taktisk manöver snarare än en fråga om övertygelse. Nu när det visat sig att han inte har stöd för sin kandidatur spekuleras det om att det bl a beror på att han skrev en artikel som antydde att hans kursändring de fakto var taktisk och inte byggde på övertygelse. Om det är så att det blev hans fall så är det intressant.

Låt oss översätta detta till svenska förhållanden. Sedan 20 år tillbaka har människor uppmuntrats att starta friskolor. De enda som har varit mycket tydliga i sitt motstånd är vänsterpartiet. Miljöpartiet röstade aktivt för regeringen Bildts friskoleproposition. De ville ha mångfald och ge barn och föräldrar möjlighet att välja. Socialdemokraterna var mer restriktiva. De säger

Trots de ökade möjligheter som skapats under senare år
att tillmötesgå föräldrars och elevers önskemål kvarstår
behov av att erbjuda alternativ till grundskolan i form av
fristående skola. Skälet till detta är naturligtvis i första hand
att det är väsentligt att respektera föräldrarnas frihet att
välja andra skolor för sina barn än dem som drivs av det
allmänna. Detta är helt i överensstämmelse med våra
internationella åtaganden.

men gick inte emot principen om ökade möjligheter för friskoleetableringar.  Under dessa dryga 20 år har vi haft såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar. Det har skett en del justeringar av regelverket. Det är tex inte tillåtet att ta ut avgifter för friskolor, en lika behandlingsprincip har införts för att bara nämna några. En Skolinspektion har inrättats som har till uppgift att granska såväl fristående som kommunala skolor.

För fyra år sedan sade Stefan Löfven följande:   I en direktsänd partiledardebatt i SVT gav han ett tydligt svar på om han kunde tänka sig att förbjuda vinster i välfärden: ”Det låter sig inte göras.”  

Nu är han statsminister i en regering som tillsatt en utredning med denna inriktning. Har han ändrat uppfattning eller är det bara taktik för att locka vänsterväljare?

Gymnasieminister Aida Hadzialic försvarade det fria skolvalet i en intervju i DN i december 2015. Hon svarar följande på frågan ”Vad har du för tankar om det fria skolvalet?”

”– Vissa hävdar att det gör våra skolor segregerade. Jag vill snarare säga att det fria skolvalet har gjort att man har kunnat placera sitt barn någonstans där man tycker att det är lämpligt att barnet går, i stället för att barnet ska vara fast – förstå mig rätt – på en viss plats. Utan skolvalet tror jag att vi hade haft ett ännu större problem, för då hade bostadssituationen helt definierat hur skolan hade fungerat.”

Klokt av henne tycker jag men sedan dess har hon ägnat ganska mycket kraft åt att kritisera friskolor och hävda att de ägnar sig åt ”vinstjakt”. Sorgligt tycker jag för hon borde veta hur det faktiskt ser ut. Har hon ändrat uppfattning eller är det bara taktik för att locka vänsterväljare?

Det kanske är gammaldags. Men min uppfattning är att politiker har ett stort ansvar. Med makten, som är ett förtroendeuppdrag, kommer  också ansvar att ta reda på fakta och att basera sin opinionsbildning och sina beslut på fakta. Det är väl känt att den svenska skolan har kvalitets- och resultatproblem. I stället för att ta tag i dessa så ägnar sig landets ledande politiker åt att – utan belägg i forskning eller på annat sätt – smutskasta en hel bransch, friskolebranschen. Kreativiteten i smutskastningen är stor. Den ena dagen är det för dålig transparens, nästa dag när ett bolag börsintroduceras (finns det någon större transparens än börsen?) så anklagas det för att ”handla med barn”, en tredje dag är det vinstjakten som är problemet – när det i genomsnitt är en rörelsemarginal om 4-5 procent i friskolebranschen. Ja så kan jag fortsätta. Knappast ett agerande som inger förtroende hos alla de som har en minsta inblick i, eller kunskap om, dessa verksamheter. Men det verkar inte bekymra.

Så min fråga till dessa politiska företrädarna – och nu framförallt s-ministrarna med statsministern i spetsen – är ”Struntar ni fullständigt i de över en miljon människor som idag jobbar i friskolor, är elever, har sina barn i friskolor och alla de – framförallt kvinnor – som driver och äger friskolor?” Och detta sker samtidigt som intresset för att få en plats i en friskola bara ökar. Sverige har aldrig haft så många friskoleelever som just nu, och många tusentals står i kö.

Vi ses i Almedalen!