Kostnaderna för ett åtagande enligt förslaget har inte kunnat beräknas, det går inte att säga var kostnaderna skulle uppstå, eller ens om det alls uppkommer några kostnader. Det absolut största antalet kommuner kommer inte att behöva hantera någon friskolenedläggning. Förslaget är orimligt också på grund av att det innebär att kommunerna ska kompenseras för kostnader som inte kunnat påvisas

· · ·
Av Ulla Hamilton, 22 Okt 2015

Idag går remisstiden ut för promemorian ”Förslag om utbildningsgaranti i gymnasieskolan”, U2015/03607/GVV. Friskolorna avvisar förslaget av flera skäl. Vad innebär då förslaget?

En utbildningsgaranti föreslås införas för elever i fristående gymnasieskolor, så att eleverna ska kunna fullfölja sin valda utbildning, även om den fristående skolan av någon anledning läggs ned. I det fallet ska elevernas hemkommun ombesörja att eleven får möjlighet att slutföra sin utbildning, antingen genom att själv anordna utbildningen eller i samverkan med andra kommuner. Detta föreslås finansieras genom att elevernas hemkommuner gör ett generellt avdrag på elevpengen för alla fristående elever i alla fristående gymnasieskolor. Avdraget ska utgöra 0,15 procent av grundbeloppet för elever i högskoleförberedande program och det dubbla, 0,3 procent för elever på yrkesprogram. För elever i gymnasiesärskola gäller också ett avdrag om 0,3 procent på grundbeloppet. Kort sagt en kollektiv bestraffning av alla elever som väljer en fristående gymnasieskola. De får med sig en lägre skolpeng! Kommunen behåller pengarna, för att finansiera något som inte är ett stort problem.

Vi menar att:

  • Detta är inte ett problem. Av promemorian framgår det också ”Det är relativt sällsynt att en friskola läggs ner under sådana former att det innebär att eleverna inte får möjlighet att fullfölja den utbildning som de har tagits in på.”
  • Om en skola skulle läggas ner så är det ju inte givet att eleven väljer en kommunal skola i stället, hen kan ju lika gärna välja en annan friskola.
  • Det är inte givet att det är en kostnad för en annan skola att ta emot en elev, det kan ju vara så att eleven kommer till en halvfull klass.
  • Kommunen har redan ansvar för gymnasieverksamheten. Vi kan inte se att promemorians föreslag – att kommunen ska garantera att eleverna får slutföra sin utbildning, men att detta ska bara ske om det inte innebär synnerliga ekonomiska eller organisatoriska svårigheter, för i det fallet garanteras eleven bara en utbildning som så långt möjligt motsvarar den eleven gått på – går utöver det ansvar som kommunerna redan i dag har för gymnasieverksamheten.
  • Förslagen utgör ett stort avsteg från likabehandlingsprincipen genom att kommunen får rätt att göra ett avdrag på enbart friskole-elevernas elevpeng.

Vi konstaterar också:

År 2010 började nya elevpengsregler tillämpas. Före dess hade kommunerna möjlighet att göra ett så kallat skolpliktsavdrag på elevpengen. Detta togs dock bort eftersom det konstaterats –  i betänkandet Bidrag på lika villkor SOU 2008:8 –  att åtagandet att bevaka skolplikten och därmed ha beredskap för att ta emot alla elever som behöver plats i grundskolan, inte kunde påvisas medföra några merkostnader på skolnivå. Skollagen ändrades således 2009. Av tidigare utredningar framgår alltså att det är mycket svårt för kommunerna att påvisa att det alls uppstår några kostnader för att hålla någon form av beredskap för mottagande av elever, vare sig det handlar om grundskola eller gymnasieskola.

Skollagen bygger på principen att elever, oavsett huvudman, har rätt till en likvärdig utbildning. Där finns också principen om likabehandling som slår fast att en elev ska ha samma tillgång till resurser oavsett vilken huvudman eleven väljer att gå i skola hos. Förslagen i promemorian innebär att dessa principer sätts ur spel eftersom elever kollektivt får en lägre peng. Friskoleelever får mindre resurser till sin utbildning av det enda skälet att de väljer att gå i en fristående gymnasieskola. Det är direkt olämpligt och i strid med grundläggande principer att införa ett system som innebär att elever i fristående skolor missgynnas i förhållande till de som väljer en kommunal skola.

Av promemorian framgår det att det är mycket svårt att förutse i vilken utsträckning det över huvud taget kommer att uppkomma situationer där hemkommunernas ansvar aktualiseras. Kostnaderna för ett åtagande enligt förslaget har inte kunnat beräknas, det går inte att säga var kostnaderna skulle uppstå, eller ens om det alls uppkommer några kostnader. Det absolut största antalet kommuner kommer inte att behöva hantera någon friskolenedläggning. Förslaget är orimligt också på grund av att det innebär att kommunerna ska kompenseras för kostnader som inte kunnat påvisas.

/